Joakim Jardenberg har kommenterat mitt förra inlägg på jardenberg.se. Jag tycker inte att han läst och förstått mitt inlägg riktigt välvilligt. Det är ju inte självpublicerandet det är fel på i sig. Det kan aldrig ”marginaliseras” i volym och omfattning. Det finns ju där. Alla kan se det. Men problemet är att alla inte syns – samt att alla inte ser det!

Alla kan ju inte orientera sig i allt som skrivs. Alla hittar inte dit. Alla behärskar inte teknik och kanske inte källkritik. Då är det viktigt att det finns journalister som blir allt mer specialiserad på att söka, samla in, guida och analysera. Journalister kommer att behövas minst lika mycket framöver, just på grund av mängden information. Men kanske också bristen på information. Om vissa företeelser. Om vissa människor. De som inte hörs och syns lika mycket.

Anledningen att jag över huvud taget tar upp detta ämne är ju att vissa personer sprider uppfattningen att Twitter och bloggar ersätter journalistik och redaktörer! Självklart kan man inte resonera så. Men sociala medier och bloggare kompletterar och bidrar till journalistiken, ur journalistens synvinkel. Och vice versa (- de flesta bloggbävningar rör ämnen som publicerats i böcker eller tidningar). Här finns ett givande och tagande.

Någon måste dock ta ansvar för att systematiskt granska makten i ett demokratiskt samhällssystem. Enstaka personer – författare, bloggare – kommer förstås alltid att göra avslöjanden. Men det måste finnas några som tar stora grepp och oförtröttligt går igenom diarierna och kommunernas hantering av våra allmänna medel, vecka efter vecka – även om de sällan hittar något braskande… Eller tycker inte Joakim Jardenberg att det behövs?

Olle Lidbom skrev i september i fjol på mindpark.se intressant om detta: ”Verkligheten är att de allra flesta mediekonsumenter fortfarande är ointresserade av elitens teknikbild. Medielandskapets ekonomiska fundament bygger snarare tvärtom på de trögrörligaste: de som ser prenumerationen som ett medlemskap, de som inte läser en blogg eller de fruar som fortsätter prenumerera på Vi bilägare många år efter att deras män gått bort. Detta är majoriteten. … Om de svenska medieföretagen skyndar framåt i fel takt kommer dessa läsare/mediekonsumenter förloras. … Den nya spännande tekniken har potential, men den är kraftigt överskattad – som alla tekniska genombrott är på kort sikt – medan vi tenderar att underskatta den på lång sikt. .”

Visst vore det underbart om alla kunde göra sig hörda på nätet – men även om det vore så lyckligt skulle vissa ändå lyckas överrösta andra. Resten skulle drunkna i bruset. Det är inte demokrati.

Jardenberg tycker att jag ska börja simma snart. Vad tror han att vi journalister sysslar med? (Själv är jag opinionsbildare och bloggare = ute på nätet hela tiden. Jag vill gärna försvara andras – och allas – rätt att höras och synas, det är vad det faktiskt handlar om…)

Annonser