Det finns de som hävdar att det inte behövs några journalister/redaktörer eller någon journalistik nu när vem som helst kan skriva vad som helst – på internet. Blogga, twittra – you name it.

Det är ungefär lika korkat som att säga att eftersom de flesta människor kan springa behövs inga elitlöpare, att vi inte behöver professionella sångare eftersom det är så många som kan sjunga eller att nu när nästan alla kan laga mat behövs inga kockar längre…

Journalistik är något helt annat än att följa lite random händelser på twitter eller att vänta på att någon bloggare ska klämma ur sig något intressant. Journalistik är att systematiskt och aktivt samla information, välja ur den, sortera den, bena upp den och presentera den och belysa fenomen så att människor blir bättre orienterade om sin omgivning. Utan ett skrå som utför dessa uppgifter kan demokratin skadas. En publicist som tar sitt uppdrag på allvar granskar maktens förehavanden systematiskt och outtröttligt.

Jag skulle vilja se den twittrare eller bloggare som regelbundet kontrollerar länsstyrelsens eller Livsmedelsverkets diarier…

Nej, i stället för att dåras av tillfälliga flugor och mariginella företeelser i cyberrymden bör journalister inse att kejsaren är naken och att det enda som räknas är hårt, hederligt, hållbart och intelligent journalistiskt arbete. Och det är lagarbete i verkligheten – inte någon one man’s show vid en ensam dator…

Så i stället för att spela ned sin egen professionalitet måste journalister bli ännu mer elitistiska. God journalistik är viktigare än någonsin i dagens osorterade störtflod av information. Vi behöver bildade, smarta och intelligenta journalister, som kan reflektera, välja, systematisera och prioritera för att skapa en produkt som gör läsaren/besökaren/lyssnaren/tittaren smartare och kunnigare. Det är inte bara bra för demokratin. Det säljer!

Annonser