Det finns publicister. Och det är dessa jämte författarna – som alltjämt står för de stora avslöjandena. Bloggarna står, precis som ledarsidor och andra opinionsbildare inklusive jag själv, för kommenterandet. Mycket sällan genererar bloggare egna nyheter. ”Bloggdrev” hämtar nästan alltid sin näring hos det många bloggare föraktfullt kallar ”gammelmedier”…

Så Mymlan har både rätt och fel när hon försöker besvara sin egen fråga: ”finns det längre några publicister”? Som ledarskribent, debattredaktör och f d nyhetschef måste jag svara ett rungande ja på detta. Debatten och publicistiken lever som aldrig förr! Vi ledarskribenter, inte minst på UNT, har mer än väl, högst medvetet, utnyttjat nätets möjligheter för opinionsbildning genom Ledarloggen och Åsikt Uppsala – ett dynamiskt debattforum på nätet med repliker och kommentarer.

Men jag håller med Mymlan om att det framför allt inom nyhetsjournalistiken skett en farlig förflackning som i mycket kan förklaras med ekonomiska realiteter: ju sämre tider, desto svagare ställning för journalistiken och desto mer tycks marknadsavdelningen anse sig ha. Oavsett vad som är mediehusens grundläggande publicistiska idéer. I USA diskuteras verkligen mediernas betydelse för demokratin, men var är den debatten i Sverige?

Problemet är kanske att det inte finns några tidningshus längre, självklart burna av idéer om ett bättre samhälle genom upplysning och debatt. Det finns endast mediehus – och vem vet vilka ideal som bär upp dessa? Pengar, pengar, pengar?

Men det kommer en backlash, var så säkra. En ny trend i Storbritannien är journalister som tar ett socialt ansvar – och häpp! så har man uppfunnit hjulet igen…

Annonser