Två lysande exempel på papperstidningens styrka gentemot andra plattformar – och samtidigt exempel på det jag kallar hållbar journalistik – stod Svenska Dagbladet nyligen för (14/10). Först var det redovisningen av försvarsutskottets politikers bristande kunskaper i FRA-lagförslaget.

Bra idé, lysande genomfört, rätt fakta om innehåll och ärendegång, urproffsig layout – ingen läsare lämnades i sticket. På ett uppslag rymdes egen nyhet, grävjobb, fakta, nytta, bakgrund – och skönhet.

Det andra exemplet var när SvD (21/10) punkt för punkt lät forskare nagelfara den Jimmie Åkessons högst tvivelaktiga debattartikel i Aftonbladet. Ingen annan tidning gjorde denna självklara, klockrena och nödvändiga genomgång.

Men framför allt skulle en sådan genomgång inte kunna göras på samma överskådliga och genomarbetade sätt någon annanstans än i en papperstidning. På samma sätt som till exempel opnionsbildning passar bäst på nätet är det stora greppet om den hållbara och berättande nyhetsjournalistiken optimal i en papperstidning. Varje kanal har sin styrka och det gäller att utveckla dessa styrkor till max. Då får man automatiskt den bästa och mest lönsamma diversifieringen av materialet.

Hållbar journalistik är ett uttryck för kvalitet. Hållbar journalistik håller i mer än en dag. Den tar hänsyn till historia, bakgrund, omvärld och många olika källor. En hållbar journalistik är bildande för läsaren, och ger ett sammanhang som inte erbjuds någon annanstans. Hållbar journalistik kräver mer av journalisten – mer kunskap, men framför allt tid för samtal och reflektion. Det lönar sig i längden, eftersom det i slutändan ger mer än den insats det kräver.

Annonser