Kloka tidningsmänniskor (förlåt, mediahusmänniskor…) talar då och då om att kvalitet är framtidens framgångskoncept. Frågan är vad de väntar på. Om de tror på kvalitet för framtiden – vad sysslar vi då med nu?

Jag hör själv till dem som anser att vi måste bli mer kvalitetsmedvetna, i alla plattformar. De betalda produkterna, vare sig det är en papperstidning eller tjänster på webben eller i mobilen, måste dock hålla en kvalitet i paritet med priset. De måste vara prisvärda. Och det är de flesta papperstidningar definitivt inte i dag. I alla fall inte om man fråga alla prenumeranter som säger upp tidningen.

The real mymlan skriver också om kvalitetsjournalistik – Riktig journalistik – apropå allt generaliserande om ”usla bloggar” från gamla tidningsmakare. Man ska aldrig generalisera. Det finns bloggar av mycket hög kvalitet, inte minst för att kvalificerad opinionsbildning håller på att flytta över på nätet. Kvalitet är inte papperstidningen förbehållen. Mymlan uppehåller sig vid resonemang kring stora avslöjanden och grävande journalistik, men det tänker jag skriva mer om en annan gång.

Kvalitet behöver nämligen inte bara ligga i stora projekt och kosta mer pengar. Kvalitet är ett förhållningssätt. En magkänsla och en princip, i varje enskilt beslut. Resurser som kvalitetsmedvetenheten kräver är dock uttalade mål, ett välsmort lagarbete, tid för reflexion och prestigelös, hård men kärleksfull utvärdering. Samt allsidighet!

En hållbar nyhetsjournalistik är nyanserad och bildande. Talar man om komplexa begrepp som exempelvis jihad, måste man förklara ordets olika betydelser, ursprung och utveckling i sidotexter. Det stärker trovärdigheten och gör läsningen intressantare – om läsaren känner sig smartare upplevs produkten snabbt som klart mer prisvärd.

Fakta ska skrivas med ordentlig källkritik och helst flera källor, om man är osäker. En bakgrund ska alltid kunna presenteras. Politiska ärenden bör följas av en beskrivning av var i handläggandet ärendet befinner sig. Och så vidare. Lämna inte läsaren i sticket!

Kvalitet betyder alltså inte bara långa, välskrivna reportagetexter. Det betyder att allt är välskrivet, genomläst och genomarbetat. Det behöver inte ta mycket mer tid, men det kräver bättre rutiner och mer samarbete. Vet man vad man ska göra och varför så hittar man också rätt.

Så i framtiden ska vi alltså få högre kvalitet på journalistiken? Så, vad väntar vi på? (Och, ursäkta, till alla som sagt att mikrobloggar snart ersatt ”gammelmedier”, mikrobloggare redaktörer osv: mikrobloggar kan förstås finnas med som snabbt komplement i den hållbara journalistiken – men i den mån man kan kontrollera att källan är äkta och inte sprider fejkade budskap.)

Annonser