Den fria televisionen Svt:s Rapport påade i onsdags, i vanlig ordning, med en tvärvinklad rubrik med udden riktad mot den borgerliga regeringen. Claes Elfsberg sa, inte alls utan anklagande undertoner, att ”regeringen vägar skjuta till pengar … för att rädda den svenska biltillverkaren” (Saab, alltså). Reportern fortsatte sedan med en sentimental rapportering om ”den svenska nationalklenoden”. Här är det meningen att tittaren ska plocka fram näsduken.

Dagens Nyheter ägnade samma dag åtta (!) sidor bara åt Saab – ungefär lika andfått som när SvD lät Ingos död ta precis hela ettan plus ett antal sidor i A-delen. Inget ont om Ingemar Johansson! Visst, Saab har många anställda i Sverige! Men proportionerna!

Saab har varit olönsamt i decennier. Varför skulle företaget plötsligt, när det nu är i än värre kris, bedömas ha en snar lönsamhet? Varför försöker Saabledningen och oppositionen föra skattebetalarna bakom ljuset? Och varför får de så mycket eldunderstöd av svenska journalister?

Jodå, jag har – som jag även berättat om på UNT:s ledarsida – ägt en Saab. En 96:a, smutsblå med ”frihjul” och växelspak vid ratten. Det var 1980, och det var redan min andra bil. Jag körde som ett jehu till faster i Jämtland och tillbaks, innan det var dags för besiktning. ”Är det en bra bil det här”, sa mekanikern med ett snett leende. ”Oo, jaa”, svarade jag och klappade kärvänligt på instrumentpanelen. Då tog han en slägga och slog den rakt igenom golvet. Jag minns det stora hålet med rostfransar – hålet i min bildröm – och det lika gapande skadeglada leendet hos sadistmekanikern.

Nä, jag sörjde inte bilen. Inte heller grät jag över den vackra, gräddgula Amazonen när det var dags att skatta den åt förgängelsen. En bil är en bil. Trots allt en värdslig sak. Det är därför jag har så svårt för den här smetiga nostalgin, som nu invaderar medier i hela landet. Jag är erkänner att jag är väldigt fördomsfull, men jag misstänker att samtliga Saabsnyftjobb har initierats av manliga redaktörer. Varför tänker jag så?

Funderar just nu allvarligt på att inte äga någon bil alls och bli rik på kuppen. För de cirka 4000 i månaden som jag sparar på att vara bilbefriad kan jag åka väldigt mycket taxi. Men helst trampar jag i väg på min vackra, röda cykel.

Annonser