Det är verkligen konstigt att regeringen inte ser problemen och skiljelinjerna i fildelningsdebatten. Att det faktiskt handlar om att skydda upphovsrätten – inte distributörens rätt till en viss form av distribution! Karl Rydå skriver klokt om det på UNT:s Ledarloggen.

Internet är i dag också en distributionskanal, fildelningen en distributionsform. Hur rättegången mot Pirate Bay än slutar kommer fildelningen att fortsätta. Därför gäller det nu att värna upphovsrätten med näbbar och klor. Inte den enskilde distributörens affärsmodell.

Precis som Rydå skriver: ”de företag som distribuerar produkten av det arbetet, skivbolag och förlag, kan inte kräva ett lagstiftat skydd för just sin egen affärsmodell. Lagarna ska skydda kreatörerna, inte distributörerna.”

Så var håller man egentligen på med?

Det är lika knasigt att, som regeringen och EU med sitt Ipred, tro att man med dagens trådlösa nätverk ska kunna spåra och lagföra varenda fildelare. Lage Rahm har helt rätt när han på Newsmill konstaterar att endast en polisstat kan stoppa fildelningen.

Jag kan inte heller för mitt liv förstå hur det skulle kunna vara olagligt att ladda ned en låt för eget bruk. När jag var tonåring spelade vi in vartenda tio-i-topp i stället för att köpa skivorna. Sedan satt vi där och diggade. Inte minns jag att någon ens andades om att vi var kriminella.

Tyvärr har nätet gjort det möjligt att dokumentera och kontrollera människor. Om en anställd går ifrån en stund och bläddrar i en tidning händer inget. Men om hon/han läser samma tidning på nätet kan arbetsgivaren straffa henne/honom för att surfa på arbetstid.

Lagen är i otakt med tiden. Och det värsta är att det är EU, svenska regeringen och justitieministern också.

Annonser