Sällan blir symbiosen mellan politik och medier så tydlig som när man reser till EU-sammankomster. Nästa vecka ska jag vara i Strasbourg, då EU-parlamentet sammanträder, och inför resan har jag uppvaktats av en rad politiker som vill avsätta tid för att prata med mig. Och de politiker som jag själv tagit kontakt med har inte varit svårövertalade.

Jag förstår att just EU-parlamentarikerna är måna om att synas i medierna. De jobbar hårt och gör ett viktigt jobb för Sverige och hela Europa – men vad får de för det på hemmaplan? Låg status, skäll för sina resor, noll uppmärksamhet för sitt arbete.

En hel del beror det på dem själva, förstås. Mycket beror det på partierna – hur de marknadsför EU och sina EU-politiker. Vi journalister har också en del i detta. Vi kan för lite, och förmår inte förklara hur mycket av EU:s arbete som faktiskt direkt påverkar de svenska medborgarnas vardag! Här passar klyschan ”långt borta men nära” väldigt bra.

Och en hel del beror det naturligtvis på EU självt. EU är för mig eviga monologer om den stora vikten av dialog…

Inför EU-valet måste man ta till nya grepp för att nå ut, och för att valdeltagandet inte ska bli ännu lägre än det brukar vara. Varför inte bygga upp en parallell organisation till ländernas partikampanjer, och kampanja för EU-partierna som om det vore ett ”federalt” val? Dela upp länderna mellan politikerna i partierna och låt dem kampanja för sina frågor i olika länder. Bygg upp en internetsajt för en verklig dialog me medborgarna. Använd nätets möjligheter – ja, alla mediers. Kom närmare!

EU är långtifrån perfekt, men har uträttat oerhört mycket för freden, demokratin, miljön och så vidare. Tänk bara att kunna flytta till vilket land som helst i EU utan att behöva söka uppehålls- och arbetstillstånd! Tänk på alla studie- och arbetsmöjligheter. EU marknadsför sig ständigt på nätet – men det tycks ändå inte nå fram!

EU kan vara trist och… långtråkigt och… tråkigt och… alldeles underbart!

Annonser