Många med exhibitionistiska yrken inom framför allt kultursektorn, som journalist, författare och skådespelare, ser uppenbarligen många fördelar med att synas så mycket som möjligt på nätet. Det formligen kryllar av kulturarbetare och murvlar i exempelvis Facebook.

Inte så få går med i sådana sociala nätverk just för att det anses gynna karriären. Jag har till och med hört talas om folk som rekryterats bland annat på grund av att de upptäckts i Facebook. Så klart att man är där då, och ser till att verka intressant, intelligent, trevlig och snygg.

Men uppenbarligen tänker inte alla på att arbetsgivare faktiskt kan surfa. En undersökning som rekryteringsföretaget Manpower gjort, och som Jobb och karriär skriver om, visar att en femtedel av alla chefer hade varit ute på nätet och samlat information om sina sökande till olika tjänster. En fjärdedel av dessa chefer sållade bort den sökande på grund av vad de hittade på nätet.

Ja, vad tänker man om man lägger ut fyllebilder och sexistiska skämt i cyberrymden? Här går det inte att dra ned rullgardinen, inte. Hela världen ser dig – om de så vill. Lätt att glömma, kanske.

Inte bara storebror ser dig. Eller chefen. Eller mamma. Eller dottern. Eller svärmor. Eller grannen. Eller… Du är blottare. Vi är fönstertittare. Så kan det bli om man glömmer bort vad internet är.

Annonser