Debatten i SVT Debatt om konstnärers behov av droger för att kunna skapa, alltså utföra sitt arbete, var ur spår redan från början. Grammisvinnaren Andreas Kleerups upprepade påstående att hälften av alla konstnärliga produkter i världen tillkommit under något slags drogrus kan väl knappast beläggas. (Och är det sant kan man ju konstatera att lika många konstverk kommit till trots att konstnären faktiskt varit nykter…)

Att vissa människor måste ha droger för att ens kunna arbeta är en bortförklaring och myt. På 80-talet, till exempel, röktes det friskt på tidningsredaktionerna. Centralredaktionen var rena gaskammaren. Där satt allergiker och astmatiker och kippade efter andan – det var rökarna som regerade.

Jag minns att rökarna till och med fick stöd av vd, som i ett internt brev skrev att den som inte tål cigarrettrök inte heller skulle göra sig besväret att söka jobb på centralredaktionen. Den underförstådda meningen var, att journalister ”behövde röka för att vara kreativa”.

Nu är rökningen förbjuden på redaktionerna sedan många år, och jag vågar påstå att vi gör betydligt bättre tidningar i dag än på 80-talet. Åtminstone snyggare redigerade.

Några decennier tidigare var det legio att dricka i tjänsten om man var journalist. Man skrev en f-n så mycket bättre ledare om man tagit sig ett par supar. Ansåg många.

Droger skapar inte bättre konst och musik. Droganvändning uppstår på grund av problem men löser inga – utan skapar fler . Jag är inte nykterist, jag tycker att vin är väldigt gott och tar gärna ett glas ibland. Men jag tror faktiskt att om alkohol varit en ny drog som uppfunnits i dag, skulle den ha förbjudits. Alkoholmissbruk leder inte bara till skador hos missbrukaren, utan till många våldsbrott.

Är man konstnär och använder droger bör man i alla fall inte som ursäkt hävda att man är ”konstnär”.

Annonser