Jag stör mig mer och mer på termen ”gammalmedia” som lite slafsigt används, till och med i ansedda mediemagasin, om någon odefinierbar kategori medier som på något (negativt?) sätt skiljer ut sig från de medier som kallar sig ”nya”. Jag blev därför glad när jag läste ett inlägg om detta på Copyriot.
Meningen är oftast, tror jag i alla fall, att man ska tolka in papperstidningen som ”gammelmedium” och tidningen på webben som något nytt. Men webbtidningar är, för det första, inte längre nya. Ju snabbare mediekartan utvidgas, desto kortare period är den ”ny”.
För det andra: webbtidningarna är för det mesta lika mycket ”gammelmedier” som papperstidningarna: de har ju i stort sett samma innehåll – de är bara skott på den gamla knotiga grenen.
För det tredje: i det åldersfixerade Sverige är ju ordet ”gammal” detsamma som töntig, dum, passé. Tjatet om ”gammelmedia” torde i så fall vara en stark varningssignal till mediehusen, som nu i finanskrisens spår tycks lämna papperstidningen åt sitt öde vad gäller utveckling, satsningar och marknadsföring.
Men de flesta mediehusen i Sverige har alltjämt pappersupplagan att tacka för sina huvudsakliga intäkter – den är som morsan som håller i plånboken. De måste sluta drömma om att deras webb ska bli en aftonbladet.se i miniatyr och repris. Utmaningen är att ömt vårda alla grenar på det gamla trädet, om de ser hyfsat livskraftiga ut.

Webben ”tar inte död på” papperet. Skulle vi dock ta bort papperet i dag skulle de flesta webbupplagor dö direkt. En satsning på papperstidningen kan alltså vara en satsning på webben – men inte tvärtom. Inte än!

Tänk att kunna utnyttja internetuniversumets alla underbara möjligheter för de elktroniska medierna – och samtidigt få göra en helt ny, lyxig och vacker pappersprodukt av det som växer fram när webben har gjort vad den ska. Den gamla grenen får nya, friska blad.
Och glöm inte: det som kommer ”i tidningen” kommer alltid att ha högst status. På webben kan ju vad och vem som helst hamna. Bloggen Makt och medier, till exempel.

Annonser